Jag har aldrig haft något direkt emot hundar, ärligt talat jag har alltid tyckt om hundar, dom kan vara snälla, gulliga och lyda din minsta vink, men vad händer när hunden bestämmer sig för att inte vara så gullig, snäll och lydig? Vad händer när det slår slint i hundens hjärna och allt går fel…
Jo debatten om att förbjuda farliga hundraser har nu vart länge på tapeten, särskilt när det kommer till dom så kallade “kamphundar”, men egentligen, definiera ordet kamphund, jo det är en hund som används i hundkamper mot varandra, detta gäller inte bara amstaff och pittbull hundar, utan också all form av muskelpaket till hund, oftast säger dom flesta eller snarare försvarar hundarna med att säga: “Det är inte hunden det är fel på, utan ägaren”, men ärligt talat ska vi tillåta oss att vara så naiva? är det verkligen alltid det är ägaren det är fel på? Nej det är det inte, det kan vara fel på hunden också. En hund som har vart helt underbar och jätte snäll, kan helt plötsligt få för sig att gå till attack, oavsett om det är mot en främling eller mot ägaren, detta är den så kallade rovdjursinstinkten, detta går inte att bryta ner eller träna bort, hundar är rovdjur i grund och botten acceptera det, och ja en hund är inte alltid till 100% pålitlig.
Sen är det inte bara att äga en hund, en hund är ett djur, den behöver sitt utrymme också, och att ha en hund som är stor, som egentligen är framavlad för ett syfte, hålls instängd i en lägenhet eller i ett litet boende då är det nästan faktiskt som att be om ett utbrott förr eller senare.
Dom flesta anser nog nu att jag är ignorant och inte kan ett dyft om hundar, men ärligt talat, vet ni hur jag ser det? Hundar är precis som människor, dom har sitt humör och sitt temperament, dom kan också vara lynniga. Och att dom är djur gör det bara lättare att förstå hur dom är.
En hund är inte bara att skaffa för att den är gullig eller att det är just den rasen man vill ha, utan det man verkligen måste se är vad hunden var framavlad till att göra från början, då detta ligger naturligt i hundens gener. Så en stor hund oavsett om man tänkt ha den som sällskapsdjur kanske inte passar som det ändå.
Med andra ord en stor hund eller mellan stor hund ska man endast ha om man har stora ytor för djuret att röra sig på, dvs inte i en liten lägenhet, även om du ständigt går ut med hunden eller befinner dig 3 timmar om dagen i en rastgård med hunden, den måste ändå återvända hem till den trånga lägenheten, utrymme som inte är stort nog för den. Varför tror ni att hunden går till attack? Även den bästa vännen kan få en knäpp och flippa ut totalt. Din hund kanske har aldrig visat en aggressiv sida eller ens så mycket som morrat åt dig, men tro mig rätt som det är så en vacker dag då hugger han/hon.
Vart står jag då i den här debatten?
Ja jag tycker farliga hundar ska förbjudas, dvs farliga raser. Tekniskt sätt alla hundar kan bli farliga om dom pressas till det, men ett muskelpaket till hund kan vara mycket farligare än en liten chiuaua som hugger tag i din ankel.
Jag har vänner som har hundar, som äger även rasen som kan kommas till att förbjudas, jag vet att detta inlägget kan vara stötande mot dom och att dom rent ut sagt kan bli rätt så pissed off hur jag tänker och tycker i den här frågan.
Men det är mitt val, jag står vid min åsikt, inte för att jag är rädd för hundar eller så utan för att det är allmän kännedom att dessa hundar har blivit så hårt framavlade genom tiderna att alla sladdar är inte kopplade om man säger så, dom är och kommer förbli oberäkneliga, spelar ingen roll om man säger: “Men jag vet att min hund skulle aldrig attackera mig eller mina barn”, men vad gör du om den gör det ändå? Är det fel på dig då som ägare eller är det hunden?
Tänk på det.
Du kan sitta och intala dig själv hur mycket som helst om att din hund aldrig kommer attackera dig eller din familj eller dina vänner, men vet du till 100% vad som pågår inne i hundens hjärna? Vet du vad hunden känner eller ser? Nej det tror jag inte.
Ett rovdjur är ändå alltid ett rovdjur.
yeah keep telling yourself that
min lilla vackra prinsessa, så mycket som jag älskar henne, kan inte fatta att det gått så fort, 3 månader sen hon såg dagens ljus..
, men sen så är det inte bara orken som försvinner utan också minnet som springer iväg.. Jag glömmer avatt blogga ibland, särskillt då det vart en stressig dag (vilket jag har haft mycket av den senaste tiden), den 14:e, 15:e och 16:e minns jag faktiskt inte vad som hände och varför jag inte bloggade, dock den 17:e firade vi Islands national dag i slottskogen med att grilla och äta mycket gott, inklusive flagga så det visslade om det 
(vi hade med oss den stora isländska flaggan som vi har på väggen här hemma..
)
