Har inte kunnat skriva på några dagar nu pga att jag vart något så oerhört dålig…
Har tyvärr åkt på lunginflammation/lungsäcksinfektion, varpå jag legat inlagd på sjukhuset.
Behandlas för tillfället med antibiotika, men fick en massa smärtstillande när jag var inlagd, så jag har inte direkt kunnat vara i ett stadie att kunna prata med folk utan att typ sluddra och se totalt borta ut..
Allt började med att jag hade en stickande känsla i vänstra delen av bröstkorgen (i torsdags kväll), vilket jag inte brydde mig om, då jag trodde det var endast en muskelsträckning, som självklart går över efter ett tag.
Fredag förmiddag, stickningarna är fortfarande kvar fast nu börjar det bli mer som en huggande känsla, mer kraftigare än en muskelsträckning, det gör ont varje gång jag tar ett andetag, det hugger till varje gång jag rör på mig och hostar… märkligt, har tagit panodil och smörjt med muskelsalva, det borde ju gå över…
Fredag vid lunchtid, det kändes som bröstkorgen exploderade, som om någon hade grabbat tag i revbenen på vänster sida och slitit upp hela bröstkorgen på mig, smärtan är outhärdlig, på väg att kollapsa för att det gör så ont, åker upp akut till SU Östra Sjukhuset för att få det undersöt, dom befarar det värsta (hjärtat) och kopplar upp mig på EKG, tar en massa blodprover och mäter pulsen och syressättningen, hittar inget fel allt ser bra ut… Sköterskan ber mig att lägga mig ner för att kunna se om jag har några brutna revben, smärtan är så skärande genom hela bröstkorgen att bara detta känns omöjligt.
Sköterskan vet inte vad det är som är fel men ser att jag har jätte ont, så det blir att chansa på alla möjliga tänkbara orsaker.
Skickar iväg mina blodprover och andra prover för analys, själv får jag sitta och vänta i korridoren tills proverna är klara och att läkaren kan komma och undersöka vad som är fel…
Vid 6 tiden smärtan tilltar och jag mår illa av smärtan varje gång jag rör på mig eller andas, fortfarande ingen läkare som undersöker mig…
Vid halv 10, har nu suttit och väntat på en läkare i 9 timmar, har så ont att jag vet inte vart jag ska ta vägen, går till receptionen och säger att jag har så ont och att jag måste få bli undersökt med en gång, varpå läkaren frågar vad som är fel… Va?!!! Vet ni inte?? Jag har suttit här jätte länge och ni vet inte??!! Tydligen så hade det blivit skift byte, och sköterskan som undersökte mig hade slutat för dagen… Jag berättar att jag har bröstsmärtor, varpå sköterskan blir nästan krit vit i ansiktet och frågar varför ingen har sagt att dom har en patient med bröstsmärtor… Jag får komma in på ett rum med en gång, det gör så ont nu att jag vet inte vad jag ska ta vägen.
Dom ger mig morfin för att mildra smärtan och trycker och känner, varje rörelse, tryck och liknande får mig att skrika av smärta, morfinet hjälper inte, jag blir dåsig börjar kallsvettas och något känns fel i kroppen… säger detta till sköterskan och läkaren, dom springer efter EKG maskinen, kopplar upp mig igen, mäter pulsen och mitt blodtryck. Allt ser okej ut förutom mitt blodtryck, mitt övertryck är för högt. Detta beror på morfinet.
Rullas in i ett annat rum där dom kan ha mig uppkopplad till olika monitorer för att mäta så inget är fel, sköterskan försöker hjälpa mig att lägga mig ner, då känns det som bröstkorgen ska explodera igen och jag skriker rakt ut för att det gör så ont, läkaren beordrar mer smärtlindring, och ringer till röntgen med en gång, jag måste lungröntgas nu (dom trodde det rörde sig om en lungembolism, blodpropp i lungan).
Är nu så nerdrogad att jag vet varken ut eller in, dock smärtan är fortfarande kvar, känns som det bara är huvudet som är drogat. Jag minns bara vagt av att jag lungröntgades, rullas därefter upp på medecinavdelningen, där jag blir inskriven tills dom får ett svar från röntgen.
Lördag morgon, jourhavande läkare som går ronden kommer in till mig säger att dom hittat vad som ser ut som en infektion i vänstra lungan, och menar på att det kan röra sig om antingen lunginflammation, lungsäcksinfektion eller lungembolism (propp i lungan). För att kunna vara helt säkra måste jag röntgas igen, denna gång ska dom göra en datortomografi istället (CT scan).
Dom fortsätter ge mig smärtstillande och dra en en massa blodprover för toxanalys.
Jag orkar ingenting känner mig riktigt svag, har fortfarande ont, då dom misstänker det kan antingen röra sig om en propp eller infektion så får jag medecin mot båda, blodförtunnande ifall det är en propp och antibiotika ifall det är en infektion. Blir jätte dåsig av all medecin huvudet snurrar och jag somnar, vaknar av att jag är nere på röntgen och att jag måste lägga mig på britsen som ska åka igenom ct skannern. Dom måste spruta in kontrastvätska i kroppen för att kunna se blodkärlen, jag bryr mig inte särskillt mycket är för dåsig för att bry mig, det tar bar några sekunder efter att dom sprutat in kontrast vätska, och hela kroppen känns som den överhettas och i halsen känns det som om jag kvävs, men det går över snart igen.
Lördag kväll rullas upp på avdelningen igen, inga fler röntgenundersökningar, kopplar av och får lite kvällsmat för att senare titta på eurovision innan jag somnar pga av medecinerna. Väcks av en sköterska halv 5 på morgonen, hon måste ta blodprov, jag säger att det är okej bara jag får sova, somnar om medans hon tar sitt blodprov.
Söndag förmiddag rullar förbi i långsamm takt, inga besked än om röntgen och toxproverna.
Kl 14.00 kommer sköterskan in och säger att det rör sig om infektion i lungan (lunginflammation/lungsäcksinfektion), jag säger att jag vill åka hem, känner mig så pass stark för det, och eftersom jag bara ska få antibiotika i tablettform, så är det helt okej att jag skrivs ut.
Söndag eftermiddag äntligen hemma.
Måndag, sover bort hela dagen, känner mig svag orkar inget, äter min medecin som jag ska hoppas jag blir frisk snart…
Nu tisdag morgon, fortfarande sjuk, det sticker i lungan av och till hela tiden, måste till vårdcentralen för ett sjukintyg eller så får jag åka upp till östra för att få ett… Får se vad som händer idag, har fortfarande lite nedsatt andningsfunktion då det sticker varje gång jag tar djupa andetag….
Skriver nästa gång då jag har mer ork i kroppen…
Till dess mina vänner
Jag kan säga att jag är mycket stolt nu faktiskt 
)
DETTA ÄR INTE OKEJ!!! DETTA SKA INTE SKE!!!
