Tänkte jag skulle ta mig lite tid att berätta om min graviditet och Caspers födelse. 
För mig var det en makalös resa och väldigt omställande, men när jag tänker tillbaka på den, så var den även ganska komisk på vissa håll 
Beslutet om att skaffa barn kom när vi var uppe på Island i samma veva som vi förlovade oss. Allt började med att när vi kom upp dit så upptäkte jag till min fasa först att jag glömt mina p-piller på skänken i köket morgonen vi stack, då vi hade bråttom för att hinna med tåget till Köpenhamn då vi skulle ta flyget från Kastrup. Hur som helst, väl uppe på Island när vi kom till hotellrummet tänkte jag att det var något jag hade glömt och då slog det mig jag hade inte tagit mitt p-piller för morgonen eftersom jag var stressad med att hinna göra mig iordning, så jag tänkte det var på tiden att ta den med en gång istället. Började rota först igenom min handväska varpå dom inte ligger där, nähä tänkte jag då måste jag lagt dom i min sminkväska då dom brukar ligga där. Nehe där var dom inte, kanske i min necessär men tänk vad fel jag hade då slog det mig igen jag la dom på köksbänken i köket för jag inte skulle glömma att ta en på morgonen, men inte tusan hjälpte det jag glömde oavsett vilket 
.
Shit tänker jag jag behöver ju mina p-piller då jag inte är särskillt overjoid med andra tänkbara medel, det är inte min karl heller för den delen 
Hur som helst skamsen som jag känner mig berättar jag det för min karl, att jag glömde pillrena i köket, han suckar och tittar på mig, jahopp det var den nyårshelgen typ.
Dagen efter att vi anlänt så bor vi på ett annat hotell då första hotellet vi stannade på ägs av en vän till min mans pappa, och vi sa att vi skulle stann en natt hos han. Hur som helst vi checkar in på hotellet väl uppe på hotellrummet frågar min man mig om jag funderat lite på våran framtid, jag tittar på han som ett frågetecken och undrade vad i hela fridens namn han menade, varpå han fråga samma sak igen: “Har du tänkt något på våran framtid ihop?” “Alltså hur du vill ha det?”.
“Nja, lite” svarar jag för att inte låta alltför galen om att jag lagt upp värsta planerna i mitt huvud
“Vad tänker du på?” frågade jag då också.
“Nej men barn och sånt, typ. Vill du ha det?”
“Klart jag vill det.” Svarar jag utan att ana ett minsta tecken på vart han förde samtalet.
“Men jag tänkte att jag är liksom mogen i mig själv för att skaffa barn vid denna punkten, är du det?”
“Ja det kan jag väl säga att jag är” Svarar jag igen lika dum som tidigare
“Men då tycker jag att vi skiter i risken att du blir gravid händer så händer det liksom, och då tar vi båda vårat ansvar.” Säger han bara rakt av.
Snacka om att jag tappade hakan, först till min tanke trodde jag han drev med mig, men när jag såg i hans ansikte att han hade minen som menade allvar visste jag att han inte skämtade med mig, varpå jag i ett lyckorus slänger mig på han överlycklig och pussar han och säger till han hur mycket jag älskar han.
5 dagar senare är vi tillbaka i Sverige och jag frågar han när vi kommer tillbaka om han fortfarande inställd på vad han sa uppe på Island, och han säger att det är han.
Jag bestämmer mig därefter för att köpa g-test för att se om något hänt under tiden vi vart borta, men upptäcker att g-test kostar en del om man ska ha några stycken.
Så jag tänkte först jahopp min plånbok blir redan tunnare liksom
Men så fick jag ett tips om en sida där man kan köpa g-test som inte alls kostar en förmögenhet utan samma test som dom använder sig av på MVC.
Där har dom alla möjliga g-test, men jag bestämde mig för att beställa ett 5-pack med teststickor. Och det kostade mig inte alls en förmögenhet.
Så efter några dagars desperat väntande anländer teststickorna i brevlådan och jag skyndar mig för att göra mitt första g-test. Med en stor klump i magen väntar jag ut tiden som man ska göra och tittar sen på stickan. Inget, det var negativt.
Jahopp tänkte jag då, det var det men men, det är bara att försöka igen.
Så vi försökte och jag testade negativt igen, och igen och igen.
Efter fjärde testet och jag visste att det våra försök inföll under min ägglossning började jag tänka att något kanske var fel. Så jag hade tänkt att jag kanske skulle boka in en tid på MVC för kontroll. Men då sa min mamma något jag inte glömmer, “sluta försöka, låt det komma naturligt annars kommer det aldrig att gå.”
Så vi slutade försöka, tiden gick och jag glömde att jag hade ett test kvar.
Så en dag medans jag rensade skåpet i köket trillade det ner i min hand av en slump, jag la det åt sidan och tänkte jag tar det imorgon istället.
Dagen efter skulle jag jobba och min karl börjar sitt jobb 1 timma tidigare än mig. Hur som helst så blev min karl försenad den morgonen då han glömde av tiden när han satt vid datan så han var tvungen att springa till bussen, Jag å andra sidan hade inte så bråttom så jag satt framför tv:n och degade när jag kom att tänka på att mitt sista test låg på bänken i köket.
Jag visste att det var det sista så jag tänkte mer elle mindre det får bära eller brista, jag rev upp teststickan och gjorde det bör göras.
3 min gick förbi och det visades inget bara ett ynka streck jahopp tänkte jag skitsamma då, så jg tänkte inte mer på det så precis innan jag slänger stickan framtyder ett svagt streck nr 2 vilket är tecknet för att det var positivt, jag trodde först att det var fel på stickan eller något men en liten röst inom mig sa att testet stämmer, i 5 min stirrade jag på stickan till strecket blev alltmer tydligt och jag börjat skratta hejdlöst av glädje men också av lycka.
Svagt positivt
Jag ringer min karl och stammar fram att jag har tagit testet och att det var positivt, han fattar inget till en början då han är irriterad för att han missade bussen till jobbet, men efter att jag sagt samma sak 3 ggr går det upp för han, “Du ska bli pappa!”.
Då han behövde tid för att smälta allt sa jag att jag ringer tillbaka till han senare istället.
Dagen gick och jag var i extas för att jag var så lycklig, dock varade det sådär tills jag kom till jobbet så att säga, Då min chef var ledig den dagen så kunde jag inte berätta det för henne så jag väntade men berättade det för en kollega i alla fall och hon blev jätteglad för min skull, men uppmanade mig om att jag måste berätta det för min chef, det är trots allt min plikt att förvarna henne om att jag är gravid. Så jag valde att ringa henne och berätta den goda nyheten, hon och andra sidan reagerade inte som jag hade tänkt mig.
“Nej vad är det du säger?, Näe Anna-Maria det tycker jag inte är en bra idé, du är alldeles för ung, och du är ju inte gift. Hur ska du klara det? Är du verkligen säker på att detta är vad du vill? Jag tycker inte det är en bra idé alls.”
Efter stora argument ger hon sig tillslut och säger grattis lite halvtamt, men förstår att jag står fast i mitt beslut.
Dagar passerar och hon frågar om jag verkligen tänkt igenom det igen, ja svarar jag trotsigt, då hon hasplar ur sig att risken för att få missfall är stor dom första månaderna så jag borde inte ha så höga förhoppningar. Och eftersom jag jobbade som lokalvårdare/housekeeping vid den tiden förstod jag vad hon menade, jag kunde få missfall ifall jag tar i och gör lyft som jag inte borde göra, så jag bad om att bli omplacerad till lättare sysslor för att kunna få undvika detta, men då min chef menade på att det går inte att omplacera mig och därför får jobba med det jag gör oavsett vilket kände jag mig maktlös, men som tur var så har jag mycket snälla arbetskollegor så dom hjälpte mig vid dom tunga lyften och sysslorna dom ansåg kunde skada mig.
Efter en tid har alla börjat vänja sig vid tanken på att jag väntar barn och dom börjar bli en del av min graviditet, dom fråga mycket undrade hur jag mådde och när magen började puta ut alltmer så blev det mer som en glädje att se den växa.
I 3:e månaden av min graviditet upptäcker jag att jag har börjat få mer ont i ryggen och höfterna än vanligt så jag bokar en tid hos läkaren, som konstaterar att jag fått kraftig foglossning (symfyseolys), detta påverkade mitt arbete på så sätt att om jag inte kunde arbeta som tidigare, så jag fick ställa krav på min chef antingen omplacering av arbetsuppgifter eller sjukskriven 50%. Inget av dessa besluten kom som en glädje för henne och jag blev istället sjukskriven.
Nu började jag njuta alltmer av min graviditet, jag fick tid för mig själv och jag kunde känna att det var inte jobbigt längre eller påfrestande för kroppen (om man räknar bort morgon spyan varje morgon, och ibland flera ggr per dag).
Min mage vecka för vecka
Jag minns mitt allra första hormonutbrott, vi satt på pizzahut vid Domkyrkan här i gbg och jag och min karl satt och prata om hur vi båda tycker det är så irriterande när man sitter på restaurang och mobilen ringer och man svarar, för att senare sitta och snacka utan att ta hänsyn till att man sitter med en annan person framför sig, jag menade på att då kan man skita i att svara och ringa tillbaka till personen senare istället. Han håller med och vi sitter och myser ihop varpå min karls mobil ringer, han tar upp den och svarar och pratar (det var hans bror som ringde) medans jag sitter framför honom och stirrar med ilska i blicken menandes på att det gått 3 min sen vi pratade om att det är så irriterande när någon babblar i mobil och totalt ignorerar en. Jag visar tydligt mitt misstycke om att signalera “LÄGG PÅ!!”
Han fortsätter att prata menandes på att det är viktigt för att det var hans bror som ringde. Jag blir skitsur flippar över och skäller ut han på restaurangen, varpå folk vänder sig om och blegar på mig och sen på min karl. hehehe Nu i Efterhand inser jag hur dumt det grälet var, men så tänkte jag inte då.
Det slutade med att jag bad om ursäkt och skämdes hela vägen hem
Casper var beräknad att komma den 27:e Oktober men jag sa att jag skulle hålla ut till den 1:e November då det inföll på Halloween, bara för att liksom
Den 24:e på kvällen ringer min kusin Sessan (Lena), och frågar om jag och min karl ska med ut och bowla självklart hänger vi på men jag höggravid säger att jag inte tänker bowla då jag mått lite konstigt under dagen men också att jag märkte på morgonen att delar av min slempropp lossnat.
Efter 30 min ungefär började det krampa lite lätt i magen och jag som är van vid att det gjorde ont lite till och från tänkte inte så mycket på det vid det tillfället, då jag går på toaletten och märker att det kommer blod när jag kissar, jag får panik och ångest hasar upp byxorna vaggar ut till min kusin varpå hon ser att jag ser likblek ut i ansiktet och frågar vad som är fel, jag säger att jag har mer ont än vad jag brukar ha och berättar även vad jag sett när jag var på toa, säger samma sak till min karl och han får mer panik i ögonen än vad jag har.
Jag föreslår att vi väntar en liten stund till men efter 10 min har förverkarna satt igång, inne i bowlinghallen.
Jag säger till min kusin och min man att jag tror det är dags, båda flippar ut och får mer panik än vad jag känner.
Min kusins man var även med vid tillfället men han var lugn som en filbunke . Vi alla tar en taxi upp till östra varpå jag får komma in i ett undersökningsrum med en gång, där ser dom att jag är öppen 1 cm och dom säger att det är säkert lång tid kvar innan något mer händer, så natten slutar med att vi alla åker hem för att sova och vänta ut för att se vad som händer, då vattnet inte gått än kunde dom inte göra mer på östra.
Min natt med förverkar
Vad ont det gjorde i magen
Väl hemma försökte jag att sova vilket visade sig vara lättare sagt än gjort, förvärkarna gick upp och ner, trots dom smärtstillande tabletterna jag fått gjorde det lika förbaskat ont och jag fick inte en blund i ögonen den natten.
Dagen efter intesifierades värkarna och min kusin kom över för att hålla mig under uppsikt då min man skulle iväg en sväng. Jag bestämde mig för att lägga mg i ett varmt bad för att se om det kunde dämpas lite, det gjorde det för stunden, jag låg i badkaret i ungefär 2 timmar
När värkarna kom tillbaka mer kraftigare än någonsin skrek jag på min kusin om hjälp varpå hon hjälpte mig upp ur badkaret och när jag väl klivit ur och svept ett badlakan om mig kom nästa värk som gjorde att jag sjönk ihop på badrumsgolvet i ren smärta och kunde inte resa mig upp, min kusin får panik ringer min karl och praktiskt taget skriker i telefon skynda dig hit det är dags!!!
Jag står lutandes över badkars kanten och spyr galla rätt ner i badkaret pga smärtan, när min karl dundrar in och säger att vi åker upp med en gång.
14:30 är vi uppe på östra igen och dom konstaterar att jag är öppen 5 cm. Jag har så ont att jag håller på att gå under och dom frågar om jag vill ha lustgas, jag svarar ja för helvete bara det slutar att göra ont, efter lust gasen minns jag inget men enligt personerna som befann sig i rummet så var jag i fin fin form.
Det jag minns var när dom koppla in epiduralen, för då försvann mina smärtor och jag var påväg att somna, men då började förlossningsverkarna efter en stund istället.
När krystvärkarna kommer kände jag att jag skulle gå av på mitten, varpå jag krystar och sköterskan säger: “Håll emot!” och jag skriker tillbaka “DET GÅR INTE UNGEN KOMMER NU!!!”
17.41 Ser Casper dagens ljus för första gången och alla gråter av lycka, jag bölade som bara den…
När han låg på min mage märkte jag vad liten han var, 46 cm lång och 2480 g, Vart är resten då? jag var ju stor som ett hus…
Då kommer en sköterska och säger att min moderkaka vill inte lossna varpå det kan vara ett tecken att den inte var utvecklad som den skulle och därför kan orsakat att Casper inte fått den näring att växa som han skulle.
45 senare efter förlossningen och otaliga försök att få ut moderkakan konstaterar dom att det enda sättet att få ut moderkakan är att operera ut den, så jag rullas upp på operation där jag ska sys ihop då jag sprack invärtes 1 ½ cm men också för att avlägsna moderkakan, jag kan säga att jag var i mycket fin form av alla smärtstillande medel jag fick, 3 ½ timma senare med betydligt mer sömn i ögonen än vad jag haft tidigare rullas jag ner till mitt rum och min son där jag får hålla om honom för andra gången i mitt och hans liv.
Efter operationen
Casper 1 timma gammal
Den mest underbaraste dagen i mitt liv
Varm och trygg i mammas famn
